MI-metoden

MI - Metoden

MI - METODEN (Motivational Interviewing)

Under hösten 2015 gick jag en 3-dagars utbildning i MI-metoden på HumaNova i Stockholm. Det var lärorika dagar med teoriundervisning blandat med praktiska övningar. Metoden är mycket användbar i skolan och i samtal med elever. 

Källa: MI - Motiverande samtal - Praktisk handbok för skolan. Barbro Holm Ivarsson. Gothia Fortbildning 2013.

Ett MI-samtal är:

  • Personcentrerat, vilket betyder att det är elevens syn på sin situation och livsstil som är i fokus under samtalet, inte rådgivarens.
  • Målinriktat. Rådgivaren har förändring i en viss riktning som mål med samtalet och det betyder att MI är en styrande metod. Även om rådgivaren har den största respekt för att förändring måste ske i elevens takt och på hennes egna villkor. (Det finns situationer när samtalet inte är målinriktat åt en viss riktning, t.ex vid val av gymnasielinjer.) (s.11-12)

Ofta växer motivation till, intresse för och förmåga till beteendeförändring fram under en lång tid. MI kan bli en katalysator som påskyndar förändringsprocessen, en knuff i rätt riktning. Rådgivaren måste ha tålamod med att eleven söker sig fram till de metoder och den tidpunkt som passar just henne för att genomföra en beteendeförändring. När eleven förstår varför man ska göra något, t.ex. att det ligger i ens intresse att få betyg i matematik eftersom man vill ha möjlighet att komma in på gymnasiet – då är man också beredd att göra en ansträngning för att klara det (s.12)

Information ges i MI i dialog. Rådgivaren ber om lov att få ge information, utforskar vad eleven redan vet, ger sedan informationen på ett neutralt sätt och överlämnar till eleven att dra slutsatserna: ”Vad tänker du om det? Är det något som skulle passa dig?” I MI försöker rådgivaren undvika direkta råd av typen: ”Mitt råd till dig är…” eller ”Jag tycker du ska göra så här…”. Om rådgivaren ger råd som inte är önskade kan det leda till tyst eller uttalat motstånd. Dessutom är det så att det man har kommit på själv, valt själv och uttalat själv är man sannolikt mer intresserad av att göra (s.21-22).

Reflektivt lyssnande (BÖRS) 

De grundläggande kommunikationsfärdigheter man använder i MI kan även kallas för reflektivt lyssnande och består av:

  • Bekräftelse
  • Öppna frågor
  • Reflektioner
  • Sammanfattningar

Bekräftelse – Rådgivaren visar i MI-samtalet att hon ser och uppskattar eleven och dennas goda egenskaper, kompetens, styrka, avsikter och ansträngningar. På så sätt förstärks det positiva. Bekräftelse bör helst göras i du-form för att inte uppfattas som rådgivarens värderingar eller bedömningar. Bekräftelser måste kännas äkta. Att rådgivaren rutinmässigt säger ”bra, bra” känns till exempel inte bekräftande. Ex: ”Du jobbar hårt på att hitta ett sätt som fungerar för dig, det är bra gjort”. Du är stark, det finns en kraft i dig”. ”Du har försökt och gjort ditt allra bästa, men ingen har sett det”. ”Vad intressant, vilka bra idéer!”. (s.20)

Öppna frågorHur? Vad? På vilket sätt? Berätta!
Undvik frågan varför eftersom det ger känslan att vara anklagad, det är mjukare att säga: ”Hur kommer det sig?”.  Öppna frågor inbjuder till berättande svar medan slutna frågor leder till ja eller nej eller något annat kortare svar. Med en öppen fråga visar rådgivaren att hon är intresserad av hur eleven verkligen tänker och känner. Detta är avgörande för att bygga kontakt, förtroende och gott samarbetsklimat. På det här sättet får rådgivaren också mer information och löper mindre risk för att missa något viktigt. Samtidigt behövs även slutna frågor, exempelvis när man utreder och behöver samla information samt när man inleder ett samtal för att eleven ska känna sig trygg. (s.16)

Reflektioner – rådgivaren berättar tillbaka, d.v.s återspeglar vad man uppfattar. 
Reflektioner görs kontinuerligt under MI-samtalet.  När man återspeglar exakt det som sägs kallas enkel reflektion. När man återspeglar känslan eller innebörden av det som sägs ”mellan raderna” – det man kan gissa, tolka, anta – kallas för komplex reflektion.

Reflektioner uppfyller viktiga funktioner:

  • Det är ett sätt att visa empati och stimulerar eleven till att fortsätta prata och utforska sina tankar.
  • Eleven får ett kvitto på att rådgivaren har lyssnat
  • Rådgivaren får kontrollera att hon har förstått eleven rätt.
  • Hjälper till att klargöra hur eleven tänker; eleven får höra vad hon själv har sagt och det ger ofta nya insikter.
  • Rådgivaren kan använda reflektioner aktivt som hjälpmedel för att förstärka vissa saker och tona ner andra, och på så sätt styr samtalet genom att hon väljer vad hon reflekterar. MI-samtalets syfte är att motivera och förstärka i riktning mot ett mål. (s.17-19)

Sammanfattningar – uppfyller liknande funktioner som reflektioner
De är lite längre referat som rådgivaren gör när det känns lämpligt för att klargöra och förstå det som berättas. Det kan också användas när man som rådgivare inte vet hur man ska gå vidare, samt när man avslutar MI-samtalet. Sammanfattningar innebär ofta att man tar ett steg vidare i samtalet eller byter fokus. Även i sammanfattningen kan rådgivaren betona vissa saker som hon vill förstärka och det positiva med förändring. (s.19)


Förhållningssätt (s. 14-15)

  • Lyssna
  • Intresse
  • Accepterande
  • Empati
  • Värderingsfrihet
  • Respekt
  • Självbestämmande
  • Optimism

Förloppet i ett MI-samtal (s.13)

  1. Engagera. Inled samtalet och skapa ett samarbetsklimat.
  2. Fokusera på ämnet och utforska beredskapen för förändring.
  3. Framkalla förändringsprat och stöd självtilliten.
  4. Planera. Avsluta samtalet och försök att stimulera ett åtagande och en plan.
  5. Följa upp

Alla kan utveckla den kraft, kreativitet, visdom som behövs för att utveckla sin potential

Varje människa har viktiga förmågor och erfarenheter, kan hitta lösningar på sina egna problem och har själv ansvaret för hur hon lever. Rådgivarens uppgift är att hjälpa eleven finna den motivation, styrka och förmåga hon behöver i sig själv samtidigt som alla människor förstås också behöver hjälp och stöd av sina medresenärer på den väg vi kallar livet. Det gäller särskilt barn och ungdomar (s.14)

När en stark inre motivation finns är chansen stor att det leder till handling och varaktig förändring. Chansen ökar om rådgivaren lockar eleven att själv formulera sina argument för förändring och sedan sina lösningar på problemen, t.ex. vid åtgärdsprogram. Om rådgivaren formulerar skälen till förändring, tar ofta klienten den ”motsatta sidan” och ger skälen för status quo, d.v.s att fortsätta som tidigare. Därför försöker rådgivaren undvika att argumentera och försöka övertyga eleven om sin egen ståndpunkt eller pressa eleven till beslut som hon inte är mogen för, eftersom detta kan leda till det som i MI-metoden kallas för motstånd. (s.15)

Rådgivaren guidar eleven framåt i samtalet så att hon kan bli medveten om och utforska den ambivalens (osäkerhet) hon ofta känner. Ambivalensen är ett hinder för förändring. (s.12)


Hantera motstånd 

Motstånd är ett tecken på att det finns en brist i kommunikationen mellan rådgivaren och eleven. Det brukar märkas genom att eleven blir arg eller ointresserad av att prata, eller argumenterar mot förändring och för att saker och ting är bra som de är, på ett irriterat sätt. Eleven kan säga att förändring inte är nödvändig, att beteendet har positiva effekter eller att tidpunkten inte är rätt för förändring.

Motstånd är en reaktion eller ett försvar som rådgivaren framkallar genom sitt sätt att samtala. Motstånd kan uppkomma om rådgivaren:

  • inte är tillräckligt respektfull och följsam
  • går fortare fram än vad eleven är beredd till
  • kommer med råd som eleven inte vill ha
  • är konfrontativ
  • försöker övertyga eller övertala eleven att ändra på saker och till.

Eleven känner sig kanske inte trygg i att hennes självbestämmande kommer att respekteras och behöver markera det. Ibland kan motståndet finnas hos eleven redan innan samtalet börjar p.g.a yttre press, negativa förväntningar eller tidigare erfarenheter.

Rådgivaren behöver börja med att hantera elevens motstånd för att skapa ett klimat som gör att eleven kan utforska sitt sätt att tänka (s.23)


Rulla med motstånd

När eleven befinner sig i motstånd är det viktigt att rådgivaren försöker hejda impulsen att argumentera emot eller övertala eleven. Rådgivaren ska istället backa och göra en bekräftande reflektion som visar att hon hör vad eleven har att säga. På så sätt visar rådgivaren att hon accepterar vad eleven säger och anstränger sig för att förstå det bakomliggande budskapet utan att döma eleven.

Därefter ställer rådgivaren ofta en öppen fråga så att eleven upplever kontroll. Berätta mer hur du tänker”, eller möjliggöra att samtalet kan fortsätta i riktning mot en möjlig förändring, t.ex ”Vad skulle behöva hända för att du skulle lägga av med droger?”

Det händer att rådgivaren kan behöva be om ursäkt ”Jag är ledsen, det var klumpigt av mig att säga så…” Rådgivaren undviker alltså att gå in i en argumentation och går istället in för att visa att hon vill lyssna och förstå.

Resultatet av att samtalsledaren rullar med motståndet brukar bli att motståndet lägger sig och samtalet kan övergå i en respektfull dialog, vilket är syftet.  Så länge motståndet finns blir det heller inget samarbete och rådgivarens möjligheter att stimulera till positiv förändring är små. MI är en metod som förebygger motstånd genom att den bygger på bekräftelse och respekt. (s.24)

Om eleven visar sitt motstånd genom att tiga kan rådgivaren göra reflektioner som bekräftar vad hon ser och gissar mellan raderna. På prov försöker man lägga in någon fråga. Man kan också efter en stund markera sin acceptans: ”Det är okey att sitta tyst en stund här hos mig om du vill det.” Efter ett tag börjar eleven i regel prata. (s.24-26)


MI-FÖRLOPPET

  1. Engagera. Inledningen på samtalet – skapa samarbetsklimat (s.30-31)

Ett MI-samtal börjar i regel med att rådgivaren utforskar bakgrunden till kontakten. Eleven behöver känna sig trygg och man behöver etablera ett samarbetsklimat. Ex på att inleda samtalet: 
Rådgivare: Är det okey om vi pratar lite om det som hände i lördags? (Ber om lov)
Eleven Ja.
Rådgivaren: Berätta vad som hände och hur det var för dig. (Öppen fråga)

Meny och agenda – Om det är fler teman som kan vara aktuella för ett MI-samtal och som eleven och rådgivaren är bekymrade över, behöver man sätta en agenda för samtalet. Först gör man en meny och den kan göras genom att skriva ämnena i cirklar på ett papper. Därefter sätter man tillsammans agendan för samtalet. Det är av stort värde att försöka samtala om ett ämne i taget. Ex på meny kan vara stressångest, svårt att sova, väger för mycket men eleven markerar vad hon helst vill tala om först, agendan. I dialog bestämmer rådgivaren och eleven dagens agenda eller samtalsämne. Det är alltid klokt att starta samtalet i den ände där eleven är motiverad till att starta.


2. Fokusera på ämnet och bedöm beredskapen för förändring (s.32-34)

Fokusera på ämnet och få en bild av elevens motivation (vilja). För att vilja uppnå ett mål måste målet upplevas som attraktivare än alternativet, att låta allting vara som det är. Det är som en beslutsbalans; på plussidan finns det man vinner och på minussidan det man förlorar samt det besvär man får lägga ner. Det gäller alltså att vinsterna framstår som stora och tydliga och det man förlorar som mindre värt.

Inledningsvis behöver rådgivaren få en uppfattning om elevens grad av motivation eller beredskap att förändra det aktuella beteendet, eftersom det påverkar vilket huvudfokus rådgivaren väljer i samtalet.

Skalfrågor

Man är motiverad att förändra ett beteende när man har viktiga skäl för förändring och man samtidigt tror sig ha förmåga att genomföra förändringen. Tre så kallade skalfrågor är mycket användbara i arbetet för att få en bild av de olika delarna av elevens motivation – vilja, förmåga och aktuella beredskap för förändring. Skalfrågorna lämpar sig särskilt väl för samtal när man har kort tid till sitt förfogande. De tycks också generellt passa ungdomar väl och kan bland annat fungera bra för elever som har svårt att formulera sig. Samtidigt som a) rådgivaren har fått viktiga upplysningar om olika faktorer som påverkar beredskapen för förändring har hon b) gjort en kort men verksam insats för att stimulera eleven att tänka på och tala om förändring.

1. Den första skalfrågan handlar om vikten av att göra en förändring: ”Hur viktigt är det för dig att… på en skala från 0-10, är 0 betyder inte alls viktigt och 10 maximalt viktigt?”

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

2. Den andra skalfrågan handlar om tilltron till förmågan att förändra: ”Hur säker är du på din förmåga att klara det om du bestämmer dig, på en skala från 0-10?”

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

 

3. Den tredje skalfrågan handlar om aktuell beredskap för förändring och är en mer övergripande skalfråga: ”Hur beredd känner du dig just nu att göra en förändring på en skala från 0-10?”

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

Det är ofta av stort värde att ställa följdfrågor både ”neråt” och ”uppåt” på skalorna: ”Vad är det som gör att du inte säger en lägre siffra?” respektive ”Vad skulle behöva hända för att du skulle säga en högre siffra?”

Rådgivaren avslutar utforskningen med en sammanfattning och försöker samtidigt förstärka det ”prat” som leder i positiv riktning. I MI kallas detta för att framkalla och förstärka förändringsprat.


3. Framkalla förändringsprat och stöd självtilliten (s.35-37)

Det viktiga för att vilja förändras är att upptäcka det meningsfulla med att förändras. MI är en målinriktad samtalsmetod där rådgivaren hjälper eleven att besluta om, varför, hur och när hon vill förändras. Ingen gör något som verkar meningslöst eller som rentav kan tänkas strida mot ens intressen.

Rådgivaren försöker genom att ställa öppna frågor ”framkalla förändringsprat”, d.v.s stimulera eleven att tala om önskningar, skäl, behov och förmåga att förändras. Samtal om detta påverkar förändringsprocessen. Eleven blir påverkad av det hon hör sig själv säga och kommer på vad hon tycker, vill och kan.

Exempel på öppna frågor för att stimulera förändringsprat

  • Önskan om förändring Hur skulle du vilja att det var? Vad hoppas du kunna förändra?
  • Förmåga till förändring Vad skulle du kunna klara om du väl bestämde dig? Om du hade bestämt dig för att genomföra en förändring, hur skulle du genomföra den?
  • Skäl för förändring Vad finns det för nackdelar/problem med att ha det som du har det? Vad skulle du vinna på en förändring?
  • Behov av förändring På vilket sätt är det viktigt att ändra det här? Vad skulle du behöva ändra?

Rådgivaren lyssnar efter och förstärker förändringspratet med reflektioner och samlar sedan ihop förändringsyttranden och ”ger dem tillbaka” till eleven i sin sammanfattning. Med en metafor kan man säga att rådgivaren ”samlar en bukett” av förändringsprat (”blommor”) och ger eleven. Målet är att eleven ska fatta beslut om beteendeförändring och göra ett konkret åtagande, till exempel: ”Jag tänker gå på specialundervisningen igen, jag går dit i morgon och provar.”

Exempel på öppna frågor för att stimulera ett åtagande till förändring:

  • Hur tänker du göra?
  • Vad blir nästa steg för dig?

Stöd självtilliten

När rådgivaren visar att hon tror på elevens förmåga stärks elevens tilltro till sig själv. Genom att rådgivaren utforskar tillfällen då eleven tidigare har genomfört förändringar och uppmärksammat hennes styrkor och förmåga att lyckas så ökar elevens egen tillit till att hon kan lyckas med det hon vill genomföra. Ex Cykla. Ingen tycker att någon är dum eller misslyckad för att hon åker i diket några gånger, utan alla förstår att det krävs vilja, uthållighet och träning och att det tar ett tag innan man kan det.

Exempel på frågor avsedda att stärka tilliten:

  • Vilka styrkor har du som du kan ta till i den här situationen?
  • Vad skulle andra säga är dina starka sidor?
  • Kan du vara uthållig och envis ibland när du verkligen vill något? Berätta.
  • Vad har du klarat/lyckats med tidigare som har varit svårt?

4. Anpassa samtalets fokus efter graden av motivation (s. 38-44)

Fokus för MI-samtalet bör anpassas efter elevens motivation. Rådgivaren bör därför tidigt i samtalet skaffa sig en uppfattning om graden av beredskap för förändring. Man kan med fördel använda den övergripande skalfrågan: ”Hur beredd känner du dig just nu att göra en förändring på en skala 0 till 10?”

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

 

Låg beredskap

Medelhög beredskap

Hög beredskap

Eleven ser inte problemet eller upplever inte något behov att göra något åt problemet.

Eleven är ambivalent; det finns skäl för förändring och skäl som talar emot.

Eleven fattar beslut och behöver finna metoder för att nå målet.

Samtalsfokus

   

Skapa medvetenhet om problemet

Utforska och lös ambivalensen

Gör en plan

Diskutera för- och nackdelar det aktuella beteendet och försök förstärka nackdelarna.

Eventuell försiktig utforskning av fördelar med förändring.

Erbjud information vid behov

Diskutera för- och nackdelar med förändring och försök förstärka fördelarna.

Utforska eventuella hinder och lösningar.

Sätt upp mål och delmål

Gör en handlingsplan

När ska förändringen ske?

Behov av stöd?

Exempel på lämpliga frågor

 

Vid låg beredskap

Vid medelhög beredskap

Vid hög beredskap

Vad är det du gillar med att dricka alkohol?

Vad blir det för bekymmer när du missar mattelektionerna?

Vad skulle fördelarna vara om du kunde minska ner på rökningen?

Vad är det bästa som skulle kunna hända om du går tillbaka till skolan?

Vad är ditt mål?

Hur kommer du att gå tillväga rent praktiskt?

När tänker du börja?

Behöver du någon form av stöd från någon? Vad för slags stöd i sådant fall?

Ambivalensutforskning (s. 42) OBS! Tog ett annat exempel än det som angavs i boken)

 

Hög frånvaro

Låg frånvaro

+

  • Vad är det du gillar med att vara hemma och inte gå till skolan?
  • Vad skulle vinsterna vara om du ökade din närvaro i skolan?

-

  • Vad blir mindre bra med att stanna hemma istället för att gå till skolan?
  • Finns det några nackdelar med att komma till skolan? Hinder? Svårigheter? (diskutera ev. lösningar)

5. Planera. Avsluta samtalet – åtagande och plan (s. 45-46)

Vid avslutningen av MI-samtalet – oavsett vilket stadium av motivation eller beredskap för förändring eleven befinner sig i – försöker rådgivaren framkalla ett åtagande från eleven, d.v.s stimulera eleven att konkret åta sig att göra något, och en handlingsplan om det är möjligt.

Om eleven har:

  • Låg beredskap för förändring kanske åtagandet inskränker sig till att fundera på saken.
  • Medelhög beredskap för förändring kanske hon beslutar sig för att göra ett experiment och exempelvis prova att äta lunch i skolmatsalen några dagar.
  • Hög beredskap för förändring kan beslutet exempelvis bli att börja gå på mattelektionerna och acceptera specialpedagogens hjälp med att komma ikapp det hon förlorat under sin frånvaro. I detta fall behöver en konkret handlingsplan utvecklas.

Slutligen sammanfattar rådgivaren vad som bestämts och kontrollerar att det är rätt uppfattat. Forskningen visar att det är åtagandet som har starkast samband med att förändring faktisk kommer att äga rum. Åtagande och planering kommer man dock inte alltid till i ett MI-samtal. Det är inte säkert att eleven blir motiverad nog att prova att göra någon förändring.

Exempel på frågor som är avsedda att framkalla ett åtagande:

  • Vilket blir ditt beslut?
  • Vad blir ditt första steg?
  • Hur kommer du att gå tillväga?
  • När tänker du börja?
  • Behöver du någon form av stöd? Från vem/vilka?

6. Uppföljning: stöd och vidmakthållande (s. 47-48)

Det är viktigt att följa upp ett MI-samtal. Vid uppföljning ligger fokus på hur det känns för eleven och hur det har gått med det som eleven har bestämt.

När eleven redan genomfört en förändring och försöker vidmakthålla det nya beteendet är det viktigt att vara positiv och stödjande. Ge bekräftelse även för små ansträngningar och framsteg. Utforska både det som har gått bra och det som har gått mindre bra. Fokusera mest på framgångar och strategier för att lyckas. Be eleven berätta vad som har gått bra och – i detalj – hur hon har gjort för att klara det. Uppmuntra till att göra mer av det som har fungerat bra.

Det är viktigt att hantera eventuella misslyckanden i form av bakslag och återfall till det gamla beteendet på ett konstruktivt sätt. Fokusera på det positiva och hjälp till att omtolka eventuella misslyckanden till viktiga steg på vägen som man kan dra lärdom av. Förklara att eventuella återfall är en naturlig del av en förändringsprocess precis som det är helt naturligt att barnet som försöker lära sig cykla åker i diket några gånger och lär sig genom det. Försök locka fram ett nytt åtagande.

Exempel på frågor avsedda att hjälpa eleven vid ett återfall

  • Vad har du gjort som fungerat? Kan du göra mera av det?
  • Berätta om vad som hände när det inte fungerade.
  • Hur kunde du ha gjort istället för att klara dig utan ett återfall?
  • Hur tänker du göra nästa gång i en liknande situation?

Utvecklingssamtal (s. 49)

Utvecklingssamtal ska vara ett framåtsyftande trepartssamtal med elevens aktiva medverkan i första hand, men också med utrymme för föräldrar och mentor.

Till ett väl förberett utvecklingssamtal har mentorn gett eleven möjlighet att reflektera och förbereda sig för att kunna ta en mer aktiv del. Både i förberedelserna och i själva utvecklingssamtalet kan mentorn använda sig av MI. Hon kan till exempel ställa öppna frågor som sporrar elevens egna tankar och lyssna reflektivt.

  • Berätta hur du tänker om skolsituationen.
  • Vad är du nöjd med/tycker du går bra?

Bekräftelse av kompetens, kunskaper, styrkor, goda egenskaper och ansträngningar är viktigt – att uppmärksamma vad som har gått bra, vad eleven har lyckats med.

Områden som behöver utvecklas lyfts fram som en diskussion om möjligheter kring vilka eleven ges möjlighet att reflektera och komma med egna förslag.

  • Vad var svårt?
  • Vad tänker du att du skulle behöva ändra/förbättra/utveckla?
  • Vilka möjligheter/olika alternativ har du?
  • Hur kan du göra?
  • Behöver du stöd från någon?
  • Kan du förklara lite närmare vad du menar med…?

Samma sak gäller i mötet med föräldrar:

  • Hur tänker ni föräldrar om det X sagt om skolsituationen?
  • Hur kan ni stödja?

Information om resultat från andra lärare ingår i utvecklingssamtalet. Den bör ges i förväg så att man under samtalet kan fokusera på det som är väsentligt att få prata om tillsammans. Utvecklingssamtalet ska vara en dialog, inte ett möte med information och envägskommunikation.

Det är viktigt att vara lyhörd och rulla med motstånd vid behov. Avsluta utvecklingssamtalet med en sammanfattning om vad ni har kommit fram till och locka fram ett åtagande från eleven (och även eventuellt även från lärare och förälder) – vad ska var och en göra konkret, och när?