Samtal i skolan – Petter Iwarsson

Samtal i skolan - En möjlighet till utveckling

Petter Iwarsson. Gothia fortbildning 2014.

Petter Iwarsson är skolkurator samt utbildare i samtalsmetodik hos BRIS. Han har tidigare skrivit den populära boken Samtal med barn och ungdomar – Erfarenheter från arbetet på BRIS.

Information om boken finns på BRIS hemsida


Allt nedan är utdrag från Petter Iwarssons bok "Samtal i skolan - en möjlighet till utveckling"

Om skolans olika yrkesgrupper skriver Petter: " Jag har mött lust till förändring och ett slags jävlar-anamma-attityd. Människor som vill utveckla sin förmåga till relationsskapande. Som ser potentialen och utmaningen i det faktum att de har valt ett yrke där man kan göra skillnad. För tro inget annat än att du har den möjligheten!" (s.8)

"Mitt möte med skolan tydliggjorde erfarenheterna från BRIS än mer. Hur oerhört viktiga de vuxna i skolan är för många barn och hur viktigt det är att vi som vuxna är beredd på det, att vi övar oss inför dessa möten. Att vi kan göra vad vi kan för att optimera möjligheterna till lärande och utveckling för de elever vi möter. Samtal och relationsskapande är så grundläggande att de arbete som sker dagligen, lite hela tiden, på ett sätt är viktigare socialt arbete än det som vi kan bidra med som kuratorer och psykologer. Missförstå mig inte. Vi som har dessa yrken är viktiga och behövs, men det som skolans övriga yrkesgrupper bidrar med är överlag underskattat och när det fungerar bra, mycket svårslaget." (s.8-9)

"Resultaten i skolan liksom relationen till vuxna har i vanlig ordning särskilt stor betydelse för just utsatta barns framtidsutsikter. Att slippa misslyckas i skolan är exempelvis den enskilt starkaste skyddsfaktorn för den grupp barn som av socialtjänsten har placerats utanför den egna familjen (Andersson 2008). (...) skolan kan spela en avgörande roll här. I ditt arbete har du möjlighet att fungera som skyddsfaktor för de barn och ungdomar du möter. Om det så bara handlar om en liten förändring för ett enda barn är det något stort. Det finns anledning att påminna sig själv om detta då och då" (s. 31). Vi kan börja redan nu med att var och en av oss oftare ställer oss frågan: Hur kan just jag göra skillnad? Det är viktigt att vi hjälps åt att förflytta fokus från skuld till ansvar (s. 33). Vi måste sluta lämna bort ansvaret för förändring till någon annan. Vi måste gemensamt, var och en, arbeta med ett omfattande, salutogent fokuserat, friskvårdsarbete. Vi måste börja sträcka på ryggarna som de proffs på förändring och utveckling som vi faktiskt är. Raka ryggar kommer att behövas i en skola för alla elever (s.36). 

Den person som tillskrivs ett avgörande pionjärarbete när det handlar om den salutogena teorin är den israeliske proffessorn i medicinsk sociologi, Aaron Antonovsky (1923-1994) och hans teorier om KASAM, Känsla Av SAMmanhang (Antonovsky 1991) (s.39)

KASAM går ut på:

  • Begriplighet - menas huruvida vi människor upplever att det som händer inom oss och i vår omgivning är begripligt (s.40)
  • Hanterbarhet - handlar om huruvida vi upplever att det finns resurser vi kan använda oss av när det är jobbigt. Det kan handla om inre resurser, förmågor och talanger men också om resurser i form av vänner, familj, lärare, fotbollstränare eller en uppmärksam granne. Hanterbarhet underlättas av, och kan ibland kräva, anpassning av olika slag för att vi ska kunna möta barnet där det befinner sig. Det kan handla om pedagogisk anpassning, hjälpmedel, assistans eller andra särskilda insatser (s.41).
  • Meningsfullhet - handlar om i vilken utsträckning vi har tillgång till saker i livet som är viktiga för oss och som ger energi (s.42).

Vi vuxna kan tillsammans med barnet öka barnets KASAM. Vi kan exempelvis tillsammans med barnen försöka förstå det som händer i skolan (begripligt). Vi kan söka efter resurser såväl i skolan som inom barnet och i barnets närhet. Det kan också vara så att vi själva utgör en resurs (hanterbarhet). Vi kan också förmedla hopp om att förändring är möjlig, att skolan går att ta sig igenom på ett bra sätt (meningsfullhet). Alltihop är exempel på vad vi kan uträtta i skolan och det är stora saker. Samtal som syftar till att stärka barns och ungdomars känsla av sammanhang är oändligt viktiga (s. 43-44).

Motivation = Känsla av begriplighet (att förstå) + Känsla av hanterbarhet (se möjliga steg) + Känsla av meningsfullhet (uppleva syften med det som ska göras samt förhoppning om att det är möjligt att nå dit). Om något av dessa tre begrepp saknas är sannolikheten stor att barnets motivation sviker och i förlängningen undergräver detta barnets självkänsla (s. 145-146). 

Hur kan vi som vuxna i skolan bidra till att stärka känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet? (...) Om jag skulle välja två ord för att sammanfatta ett helt fälts forskning gällande skyddsfaktorer för barn och ungdomar så skulle jag välja goda relationer. Goda relationer är en oerhört kraftfull skyddsfaktor. Att arbeta för att stärka relationer är en mycket god idé både om man utgår från barns egna berättelser och forskning på området (Shonkoff & Meisels 2000) (s.46). 

Centralt är att se barnets förmågor, underlätta för barnet att förhålla sig till sin situation och de förändringar som livet för med sig. Det handlar också om att skapa möjligheter för barnet att lyckas genom att möta barnet inom och strax över sin förmåga. Det är då vi kan skapa möjlighet till goda erfarenheter och i förlängningen en positiv utveckling både vad gäller kunskap och självkänsla (s.47).

Relation handlar i det här sammanhanget om de trådar som tvinnas med varandra med hjälp av tid, värme, intresse och välvilja, ja snart sagt varje ärlig utförd handling som syftar till att stärka barnets känsla av sammanhang. Det är dessa trådar som så småningom skapar band med vilka man kan knyta själva knuten som anas i begreppet anknytning. Utveckling av personliga relationer mellan lärare och elev som präglas av ömsesidig tillit och respekt är avgörande liksom positiva förväntningar på elevens förmåga. Skolan har en unik uppgift och möjlighet i detta att ge goda förutsättningar för eleven att kunna, våga och vilja ta steget från utanförskap till innanförskap, att bidra till en känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Skolverkets slutsats (se under fiken lgr 11; 2.2) är att vi har ett ansvar för att bygga personliga relationer eftersom detta ger effekter för såväl trygghet som för lärande (s.49-50). 


Här kommer några utdrag från olika håll i boken:

  • KASAM då och nu - om den allt större psykiska ohälsan (s. 67).
  • Skolan handlar inte bara enbart om att utveckla grundfärdigheter i olika ämnen. Det handlar ofta under själva lektionen som vi, oavsett ämne, har möjlighet till ett grundläggande värdegrundsarbete. Det är ett arbete som kan pågå hela tiden. Det finns en tydlig bro mellan meningsfullhet och motivation, mellan psykisk hälsa och lärande och mellan relation och samtal. Genom samtal kan barn ges möjlighet att skapa en känsla av sammanhang (s.71).
  • Jag tänker att skolans viktigaste uppgift måste vara att lära barn att handskas med själv livet (s. 71).
  • Brist på KASAM skapar vanmakt - d.v.s en handling som inte ger något resultat (s.74)
  • Om vi accepterar idén att straff sällan är framgångsrik och ser motivation som en bättre drivkraft till förändring och utveckling blir det logiskt att titta närmare på vilka förutsättningarna är för goda relationer (s.86)
  • Bristande känslomässigt engagemang påverkar barn mycket negativt (Killén 2009) (s.86).
  • Kanske är det detta med vikten av anknytning som gör att pedagogisk forskning i så hög grad lyfter fram relation och passion som framgångsfaktorer för lärande (s.86).
  • Om vi ska kunna hjälpa barn att utveckla en grundad självkänsla och skapa så goda förutsättningar för lärande som möjligt, är relationer som speglar barnets unika egenskaper en viktig förutsättning (s.87-88). Vet jag hur barnets styrkor och förmågor ser ut? Behöver jag fundera ett varv extra krig hur jag kan använda barnets egna styrkor i den situation jag och barnet befinner oss? (s.91).
  • Hjärnan förändras. Övning ger färdighet (s.87). Relationer är alltså inte något som är eller inte är. Förmågan att skapa relationer kan vi utveckla (s.89)
  • Engagemang och arbetsglädje har exempelvis visat sig vara avgörande för elevers resultat (Skolverket 2006a). Lärarens "lust att vara lärare" är en viktig faktor som främjar elevernas lust att lära (s. 92).
  • Förändring är ofta summan av lagarbete (s.93).
  • En central del i mötet mellan två personer som befinner sig på olika hierarkisk nivå är att den personen som befinner sig i överläge bjuder in till ett klimat där det är möjligt för den andre att växa (s.95)
  • Det osynliga barnet i Tove Janssons saga om Mumintrollen (Jansson 1962). Det osynliga barnet har förlorat sina konturer och blivit osynligt. I takt med att hon möter bekräftelse och blir sedd återfår hon konturerna och tron på sig själv bit för bit (s.95).
  • I citatet nedan sammanfattar Stig-Arne Berglund sin egen och andras forskning vad gäller ungdomars beskrivning av positiv förändring:
    "Många av ungdomarna beskrev människor som haft inflytande och påverkat deras sätt att positivt hantera svåra situationer. Viktiga människor som:...lyssnade på mig...såg mig...trodde på mig...ställde upp... Nästan all forskning om lyckad behandling beskriver det välgörande inflytande olika människor har. Människor är alltid det viktigaste för människor (Berglund 2000, s 261) (s. 96-97)  
  • Med risk för att vara övertydlig handlar detta med att vara personlig givetvis inte om att vara privat eller gränslös. Det är inte bra för vare sig för en själv eller för barnet (s.97).
  • För att stärka känslan av sammanhang är ord centrala (s.99).
  • Jag vill också en gång för alla sätta stopp för en föreställning jag möter så och då, nämligen den att samtal är något förbehållet psykologer och kuratorer (...) Inget kan vara mer fel (s.103).
  • Med en ömsesidig förståelse kan svårighet bli möjlighet. Med hjälp av samtal växer vi och utvecklas (s. 104).
  • Förklara eller förstå. Olika roller:
    Förklara-positionen: "Du ska gå till kuratorn och berätta..." "Det är det här som gäller..." "Om du bara..."
    Förståelse-positionen: "Vad tror du skulle hända om du...? "Är det ok om jag berättar om en idé jag fick när du berättade?" "Berätta, hur tänker du?" (s.105)
  • Det är när vi verkligen visar att vi lyssnar på barnet som barnet vill lyssna på oss (s. 106).Barnet är din samarbetspartner i lärande och möjliga vägar vidare (s. 107). 
  • Många av dem jag möter inom skolans alla yrkeskategorier upplever att man inte har tid till vare sig samtal eller relation. Inget kan vara mer fel. Om man vänder på resonemanget kan jag fascineras över att vi har tid att ha så bråttom (s. 108-109)
     Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat (Ende 1980, s 71).  
  • Det är ett självbedrägeri av stora mått om vi tror att vi sparar tid när vi inte prioriterar samtal och relation. Jag är inte rätt person att svara på hur man tidsmässigt ska vikta sina arbetsuppgifter för att rymma dem alla inom arbetsveckan. Det jag vet är dock vilket pris vi betalar när vi inte prioriterar samtal och relation och det har vi vare sig tid eller råd med! (s. 110).
  • En stor del av det pedagogiska och psykologiska arbetet handlar ofrånkomligen om att motivera (s.143).
  • Bekräftelse - så mycket mer än beröm och smicker (s. 164). "Var modig du är som berättar hur du har det". Du har verkligen förmåga att sätta ord på dina tankar". Om beröm skulle vara: "Vilket snyggt mål du gjorde Pelle". Så skulle bekräftelse kunna vara: "Det märktes idag att du verkligen kämpade trots att det varit trögt ett tag. Det är en viktig egenskap". (s.165-166)
  • Hopp - en fråga om begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (s.194)
  • Värme + Struktur = En god chans till utveckling (223).
  • Om vi hoppas på förändring är möjligheterna långt mycket större att barnets beteende förändras till det positiva när vi förstärker det som fungerar än när vi gör det motsatta. Boken Fem gånger mer kärlek, skriven av psykologen Martin Forster, ger en god fingervisning om detta (Forster 2009) (s. 240).