Mobbning – enligt Conscientiametoden

Mobbning – enligt conscientiametoden

Källa: Känslornas handbok. Pertti Simula. Notis 2015.

 

VARFÖR MOBBAR MAN? (s. 250-252)

Mobbing är att man upprepade gånger försöker såra, åsidosätta eller skada en annan människa, psykiskt eller fysiskt. Mobbing beror bland annat på samhälleliga värderingar och på individens hämningar. Censurattityden kommer fram när mobbaren identifierar sig med sitt objekt. Hon är medveten om osäkerheten hos den andra och identifierar sig med henne (psykisk spegling). Hon avskyr medvetenheten om sin osäkerhet och agerar aggressivt på den som väcker den. Identifikation kan också ske genom någon omvänd faktor. Om någon koncentrerar sig på att studera och arbeta kan det väcka en annan medvetenhet om hur hon själv hindrar sig från att använda sin förmåga och sina möjligheter. Hon reagerar med att attackera den flitiga. 

Behovet att bli sedd innebär att mobbaren att mobbaren desperat söker bekräftelse på sin existens genom att attackera andra för att få allas uppmärksamhet. I grund och botten är det ett behov av kärlek och det är bara kärlek som botar brist på kärlek.

Avund, som tar sig uttryck i elakhet. Avund betyder missunnsamhet. När en människa är medveten om något gott och vackert, glädje och möjligheter, reagerar hon med att vilja hindra detta. När hon vill hindra en annan människas utveckling och glädje förhåller hon sig negativ till sina egna möjligheter. Man avundas dem som på något sätt avviker från massan, man blir medveten om sin osäkerhet och därför sårar man dem. 

Mobbarens stödtrupper, medlöparna, har liknande problem som mobbaren, eller så är de med för att de är rädda att annars själva bli utsatta för mobbing. Passiv påverkan är att delta. Den ger makt åt en annan människas destruktivitet.


MOBBING KAN FÖREBYGGAS OCH HINDRAS PÅ TVÅ SÄTT (s.252-255)

  • Gemenskapen organiseras så att destruktivt agerande hindras genom gemensamt ansvar. I en gemenskap där man tillämpar direkt demokrati, känner man ett starkt att det inte enbart är lärarens ansvar att hindra och ta itu med mobbing eller vilken annan destruktiv verksamhet som helst. Det är allas ansvar att göra det.
  • Genom ökad människo- och självkännedom. Beteendet är alltid en följd av den inre verksamheten. Den som är glad uppträder glatt. Ilska tar sig uttryck i ett auktoritärt och nedsättande handlingssätt. Känsloaktiviteten styr våra tankar och handlingar. När vi sårar en annan människa är det ett tecken på rädsla, vrede eller avund. Med en negativ känsloaktivitet gör människan sig själv illa och mår därför dåligt. En som gör gott mot andra känner kärlek, är öppen för goda energier  och handlar gott mot sig själv. Mobbaren skadar alltså främst sig själv i sitt inre. Därför angriper hon också andra.

    Förståelsen om människan är nyckeln till att förhindra mobbing. Man respekterar medvetet hennes känslor, förstärker medvetenheten om de mänskliga rikedomarna i henne och belyser möjligen hur hon attackerar sig själv. Detta görs enligt bekräftande samtal.  


OFFERATTITYD ÖKAR MOBBINGEN (s. 256-257)

Det är vanligen inte så lätt att handskas med den mobbades sätt att bemöta den illvilja hon utsätts för. Själv känner hon ofta stark skam och skuld. När hon skuldbelägger mobbaren agerar hon skuldbeläggande i sina känslor, vilket betyder att hon själv känner skuld. Det gör att hon ofta upplever att hon får skulden medan mobbaren blir försvarad. En del av skuldkänslan är oftast sund, men största delen beror på att man dömer sig själv och således handlar orättvist.

Vi underblåser alltså lätt den mobbades offermentalitet i vårt försök att skydda henne (och oss själva) från känslor av skuld och skam. På så vis döljer vi medvetenheten  om den mobbades eventuella sätt att agera destruktivt mot sig själv. Detta självförnekande får mera tyngd om den mobbade inte vill bli medveten om illviljan hos människor (mobbaren, sig själv...), utan reagerar med censur, som är det vanliga hos oss. Det gör att elakheten aktiveras i känslor och tankar och att den mobbade kanske ständigt känner sig mobbad. Till och med det att en klasskamrat/arbetskamrat inte hälsar god morgon kan upplevas som en kränkning.


HUR BEMÖTER MAN MOBBAREN OCH DEN MOBBADE? (s. 258-260)

Hur bemöter man mobbaren?
Mobbaren förnedrar sig själv och behöver hjälp. Ingen kan känna verklig lycka av att göra illa. En mobbare behöver hjälp av sin grupp för att bli medveten om hur hon framför allt kränker sig själv. Beskriv hennes mänskliga rikedomar. 

Hur stöttar man den mobbade? 
Utgångspunkten är att hela gemenskapen stöttar den mobbade. Gruppen hindrar aggressionen och visar den mobbade solidaritet. Den som är föremål för mobbingen är kanske sluten, tystlåten och osäker eller har möjligen någon speciell egenskap (till exempel avvikande etniskt ursprung, fysisk skada, fetma eller stamning). Hon kan också vara ovanligt kreativ, aktiv och initiativrik, vilket gör att hon provocerar attityden av avund hos andra. En människa som blir mobbad lägger sig till med en viss roll. Om du har en offerattityd är det särskilt svårt att möta aggression. Offerattityden gör att du lamslår dig själv och känner hopplöshet. Du sluter dig, dvs begränsar din iakttagelseförmåga och ditt omdöme, din kreativitet och ditt mod. Du upplever att du själv inte har något alternativ eller någon utväg. Din attityd lockar andra att mobba dig. Även om det är så, är det aldrig ditt fel att du blir mobbad och ingen har minsta rätt till att mobba någon. Dina möjligheter, dvs din frihet, kan begränsas av hur du bemöter en annan människas illvilja. Om du ofta har negativa känslor och tankar om din egen förmåga och dina möjligheter, eller om du ofta är missnöjd med ditt utseende eller med dig själv över huvud taget, då drar du till dig andras nedlåtande inställning. På så sätt kan det uppstå ett plågsamt förbud mellan dig och mobbaren. Du har mycket svårt att tala om mobbingen , eftersom du är rädd att medvetenheten om din egen negativa inställning till dig själv ska avslöjas (för dig själv).  Den starka offerattityd som hos en mobbad kan uppstå ur negativa erfarenheter, är alltid förknippad med starkt skuldbeläggande av den andra parten. När den mobbade lägger skulden på mobbaren försöker hon förtrycka medvetenheten om sin egen skuldkänsla. Mobbaren och den mobbade har ett gemensamt drag - stora svårigheter med att se sig själva, sitt eget inre. För att slippa känslan av att vara sämre kränker en människa en annan allt djupare, vilket leder till en spiral.

För att bryta den spiralen måste man först gå med på att acceptera medvetenheten om sina känslor, t.ex sin osäkerhet, sin rädsla, sitt hat och sin skam. Nästa steg är att acceptera medvetenhet om hur man själv fungerar inom sig själv, och att minnas att allt jag ser i en annan människa i någon form och i någon mån också finns i mig. 

Sammanfattning hur man kan stötta en mobbad person:

  • Man ska enas om gemensamma metoder för att hindra mobbing och tillsammans stötta den som blivit utsatt för mobbing.
  • Man respekterar den mobbades känslor (rädsla, skam, skuld, förtvivlan, vrede och bitterhet). Avsikten är att hjälpa henne att bli medveten om sitt sätt att agera känslomässigt. Skuldbelägger hon sig själv? Underskattar hon sig och ser negativt på sig själv som en människa? Kräver hon det orimliga av sig själv och andra? Ger hon kanske makt åt en annans elakhet och står i förbund med mobbaren utan att märka det?
  • Med hjälp av bekräftande samtal stärker man medvetenheten om de mänskliga rikedomarna i henne.