3. Allt är inte ADD

ALLT ÄR INTE ADD - FÖRELÄSNING 3

Allt som är skrivet nedan är Gordon Neufelds ord och taget från en föreläsning (urskola.se).

Produktionsår: 2012
Längd: 1:12:10

Kan det finnas en naturlig förklaring till symptom som är likadana som uppvisas vid ADD? Ja, det hävdar Gordon Neufeld, utvecklingspsykolog och författare. Han förklarar hur det fungerar och hur det kan upptäckas. Arrangör: Himmelstrand mentor. Inspelat den 12 november 2012


Skriftlig sammanfattning av föreläsning av Gordon Neufeld
Del 3 - Allt är inte ADD

Problem:

- Uppmärksamhetsproblem

- Impulsivitet

- Rastlöshet

Om dessa är kroniska och om två av dessa tre samverkar uppfyller barnet villkoren för ADD.

Vad kan då orsaka alla tre problemen?

När ett barn är mycket oroligt men samtidigt skyddas från känslor av och uppfattningar av oron. De förstår inte vad som är fel, vad som kan orsaka oron och säger inte "jag är rädd" eller "jag är nervös". De är skyddar från sina oroskänslor. Den kombinationen framkallar alla tre symtom. Om man uppfyller dessa utan att det är fel på hjärnan, går det att åtgärda genom att mjuka upp hjärtat och komma i kontakt med sina känslor.

Hur oro fungerar: (larmsystemet)

- Barnet måste förstå vad som är fel (ha den förmågan). Då sätts vi i beredskap. Det är bara när vi är oroliga som hjärnan frågar sig vad som är fel. (Detta är ett misstag som många psykologer gör idag, d.v.s man bortser från känslor.)

- Känslor: oro, rädsla, nervositet, fruktan m.m.

- Impulser

- Fysiologi

Vi känner oro när vi står inför en separation och den här känslan av sårbarhet kan lätt blir för tung att bära. (Även avvisande, förlust, brist på något, utanförskap, oönskad m.m) . Försvarsmekanismer träder in och påverkar larmsystemets funktionalitet, de blir blinda och ser ej problemen. Alkohol, droger, cigaretter är det lätt att ta till för att dämpa oron.


UPPMÄRKSAMHETSPROBLEM

Effekterna av blindhet:

- Hjärnan går in och skyddar, ser ej problemen. Åtgärderna blir att mjuka upp.

- Känslorna bedövas. Vid det här laget har man fortfarande kvar oro och upphetsning. Man har sömnproblem, svårt att gå ner i varv, hyperaktivitet, oro m.m. men barnet kan inte säga att han/hon är rädd. Sätter upp försvarsmekanismer. De inser inte att de är rädda. Nästan alla brottslingar har samma försvarsmekanismer.

- Barnen vill fly från sin sårbarhet. Barns mekanismer tar bort ron och istället infinner sig en kuslig stillhet/lugn. T.ex. när de kommer till platser då de borde vara oroliga/alarmerande ser man inte det och istället infaller ett leende eller ett hårflin. De fascineras av det som borde trigga larmsystemet. På den här nivån känner de bara av adrenalinet och därför blir det åtråvärt. Barnet söker det skrämmande, t.ex. kollar på skräckfilmer, vill åka karusell om och om igen. De tenderar också att skära sig själva - resulterar i adrenalinpåslag och det är beroendeframkallande.

Vad borde hända i oroande situationer? (d.v.s som det borde vara och när det inte är något fel på hjärnan). Situationen bör då prioriteras över allt annat och man ska inte kunna fokusera på annat.

Man lär sig dock inte något i skolan. Är barnet tillräckligt öppen så gråter de.

Problem med just detta med barn som kommer från krigsdrabbade länder. De känner oro. Kan bara lära sig om man skriker på dem och så är inte kulturen att man gör i Sverige. Brottslingar visar inga känslor, de stänger av och det tyder på ett icke-fungerande larm. De funderar på allt annat än det som oroar dem.

Uppmärksamheten blir splittrad (hjärnan skyddar). Man söker förströelse och hjärnan fastnar i sökfunktionen. Hjärnan glider fram och tillbaka. Vi allvarliga fall kan man se hos ungdomsbrottslingar att blicken flackar utan att stanna. - Koncentrationsproblemen ökar med nivån på oron). Barnet talar inte om sina känslor eller tankar. Det är den springande punkten.

Konsekvenser - "Oro utan insikt"

Upphetsning, kan inte sitta still, rastlöshet eller spänd i hela kroppen. Vissa blir fysiskt aktiva när vi är spända - andra blir stilla. Vi sätts inte i beredskap- dvs inte förberedda på rätt sak. Vi vet inte orsaker till hotet och blir vårdslösa. oförsiktiga, går rakt in i problemet, klampar rakt in där vi inte är välkomna. De blir pratsamma och sällskapssjuka, vilket är en del av ADD.

De förstår inte eller ser inte att de säger tokiga saker. Ser inte heller tecken på när samtalet är över eftersom de inte kan läsa signalerna. De har försvarsmekanismer mor sårbarhet för att slippa må dåligt.

När de inte kan säga att de är rädda förlorar dessa barn också sina tårar. De döljer sin osäkerhet säger att de är uttråkade istället för att visa saknad (de värjer sin sårbarhet).

Man har ett hål inom sig och man kan inte förvänta sig någon anpassning eller att barnet lär sig av sina misstag. De måste bli ledsna över sina misstag - först då kan de lära sig.


IMPULSIVITET

Orsaker till impulsivitet:

Misslyckande med att utveckla integrativ funktionalitet. Omsorg och oro är två motstridiga känslor. Man känner bara en känsla i taget. Man attackerar men vill samtidigt känna närhet. Kan inte "jag känner det här, men å andra sidan det här". När man har motstridiga känslor (attackerar/närhet) leder detta till tillfällig förlamning (vilket är bra). Man stannar upp för att sedan röra sig mot rätt håll. Dvs tänker efter vad som är lämpligt att göra - ibland leder detta till gråt.

Misslyckande med att utveckla den integrativa funktionen - leder till:

- Barnet tar bara till sig en känsla eller en impuls åt gången.

- Barnet är oförmögen att relatera till känslor och impulser, d.v.s reflektera.

- Barnet tycks sakna behärskning

- barnet saknar motstridiga känslor

- Attackerar när de blir frustrerade.

- De kan inte säga "en del av mig känner så här och en del känner så här".

- Saknar självkontroll

- Vet bättre än hur de uppför sig. Barnet har goda avsikter och vet konsekvenserna en impulserna att prata överröstar allt. D.v.s de pratar eller gör inte dumma saker avsiktligt.

- De har inga motstridiga känslor (handlar inte om intelligens utan om mognad. Det finns inget integrativt tänkande.

- Känslomässiga svängningar, speciellt i tonåren. Svänger känslorna för mycket uppfyller de villkoren för bipolär sjukdom.

Värjer man sig, fastnar man i detta (de finns även de som i vuxen ålder saknar denna förmåga). De sårar (attackerar) och glömmer att de älskar dem (närhet). Saknar balans. När alla vägar är stängda börjar oron bli jobbig, de känner sig fångade. Blir oron kronisk fastnar man i detta. När man är så uppe i varv lockas man att självmedicinera (cigaretter, droger, alkohol, marijana). Detta dämpar oron.

Detta är inte en diagnos utan beror på omognad!


RASTLÖSHET

Orsaker till kronisk rastlöshet:

1. Oron ackumuleras då larmsystemet inte slås av. Kroniskt oroande.

- De tar aldrig itu med det som oroar dem.

- Deras känslor gör att larmet inte ses som ..... och känslorna går aldrig över.

- Man värjer sig mot sorgsenhet och oron späs på.

- De bygger inte sitt självförtroende.

2. Barnet kan inte komma till ro genom att man fyller behovet av närhet. De är älskade och önskade men det sjunker aldrig in.Kärlek är inte aldrig tillräckligt. (Barnhem t.ex. man kan inte leva i rädsla, separation omänskligt många gånger - då blir man istället avtrubbad).

Förlorar man sin sorg - förlorar man känslan av mättnad (inte ens kärlek kan rädda). Anledningen är att de är värjade och då sjunker den aldrig in. Det finns ingen vila.

3. När vi låter hopplösheten sjunka in får vi vila från det som inte fungerar.

Rastlösheten uttrycks som:

- Irritation som kan upplevas som hyperaktivitet och spänningar

- Sömnsvårigheter eller litet sömnbehov

- De tenderar att dras till aktiviteter som matchar deras inre upplevelser (spel t.ex eftersom energin är väldigt skarp. Spelberoende har ofta liknande psyke)

- Orosreducering (självmedicinering dämpar oron i form av cigaretter, marujana m.m.)

- Koncentrationssvårigheter (bortser från det som göt oss sårbara och får det svårt att fokusera)

- Minns inte oroande händelser

- Kan inte fokusera på det okända

- Drivs inte av nyfikenhet (förstår sig inte på det)

- Kan inte tänka "å ena sidan.... å andra sidan"


Slutsats

ADD (Attention Deficit Disorder) kan ingå i "oro utan insikt"-syndromet.Koncentrationssvårigheter kan ha många orsaker som omognad, neurologiska skador).

Alltså tre saker som man kan titta på vid diagnos är koncentrationssvårigheter, rastlöshet och impulsivitet. För att avgöra om de ingår i ett syndrom kan man titta på:

Är de avtrubbade när de kommer till att känna oro? Ser de inte vad som är fel? Försätts de inte i beredskap? Går de inte från ilska till sorg? Kan de inte ta in hopplöshet? Blir de inte ledsna av hopplöshet? Håller de på med orosreducering? - Har de dessa problem vet man att det är komplext.

Två motstridiga planer - En del försöker varsko barnet och en del skyddar barnet från att uppleva för mycket sårbarhet. (Då vet man att hjärnan gör det som den ska). Det här är resultatet och att allt fler av våra barn befinner sig i det här tillståndet - Oroade men skyddade från känslor.

Finns det en naturlig förklaring till ADD? JA, det är när barn är djupt oroat men värjer sig från dessa känslor. Det är detta som orsakar "oro utan insikt". När en skyddande blindhet förenas med mycket upprört tillstånd, när man värjer sig från oron, då ser man kännetecken från ADD liksom det extra som tillkommer vid just detta syndrom.

Defensiv blindhet X Mycket upprört tillstånd = ADD

Det innebär inte att samtliga barn som uppfyller villkoren för ADD gör det p.g.a just detta. Om de är distraherade och har problem med retikulära aktiveringssystemet kan de uppfylla villkoren.

Somliga misstänker att bara 1/10 av de som har fått den här diagnosen skulle uppfylla villkoren för neurologisk sjukdom - alltså med neurologiska orsaker. Övriga beror på vår överdrivna diagnostiseringsiver. Med det här materialet kan vi få rätsida med det. Om vi inser att de flyr sårbarheten undviker vi saker som försvårar situationen och försöker istället underlätta.

Vi kan testa barnen. Ett barn som värjer sig, t.ex. vid hög röst vid tillsägelse, sänker blicken snarare än väcks. De tittar bort och ansiktet stelnar istället för att uppmärksamma dig. Då blir vi irriterade för att hela poängen med att höja rösten var att aktivera larmsystemet för att göra barnet uppmärksamt. Risken finns att vi höjer rösten ännu mer - men detta kommer alltså inte att fungera.

På detta sätt märker man snabbt om barnet har dessa försvarsmekanismer. Barn som värjer sig kan inte se på sina misslyckanden och kan inte säga "jag saknar" utan säger istället "jag är uttråkad". Larmsystemet som fungerar - är lättaktiverat och barnet känner att de är rädda eller nervösa. Deras beredskap gör dem försiktiga och noggranna.

Larmsystem som inte fungerar - barnet ser inte problemen och har ingen beredskap. När man försöker aktivera larmet värjer de sig. De är rastlösa, obehärskade har koncentrationssvårigheter och försöker dämpa oron.